silent monster
Sleepy I must have sat, sleepy I sat
Get to the note and get your hands out
Dive, we fall and sail flat into the noise
Rivers in time, stick to the line, sticky eyelid, blind
colour coodination
fönsterbild tillhör Ulrika Niroshani Andersson
få saker är så här vackert
you make it worth it, to the end
Ett ögonblick, snabb men still
den kan le mot en eller få en att skaka.
”Ett ögonblick!” Åh dessa ord,
kan förhäxa en, kasta en överbord.
Men är det inte bättre att känna någonting,
Än att ingenting känna?
Tänker på den 15-åriga killen som blev skjuten till döds under nyårsafton för några dagar sedan. Trots att jag inte kände honom är det läskigt att jag kunde ha gjort det, han är blott bara två personer bort från mig, om ni förstår hur jag menar. Vi gick i samma skola, umgicks kanske med några gemensamma vänner, vem vet. Grejen är bara att ett så ungt liv gick till spillo för grymheten och hatet i världen. Saker som händer varje dag, trivilalt, lika vanligt som vi äter och dricker, om inte mer (och för att kunna äta och dricka för den delen). Tanken att det kunde ha varit min lillebror eller vem vet, jag själv. Det påminner mig om att leva dagarna till fullo, att uppskatta alla dem människor som bryr sig om mig och att jag ska vara en bra medmänniska tillbaka, även till dem jag inte känner.
Kom ihåg, man kommer alltid höra om sånna här grymheter, det kommer ALLTID att finnas, men glöm inte, att Kärleken är alltid starkare än ondskan, mina vänner. Alltid.
2012 rebirth
Mina vänner, nära och kära och dem som jag kanske inte känner eller känner knappt:
Jag ska tillägna detta kommande år för konsten, kunskap och till att växa mig stark. Och för att våga drömma. Glöm inte, Emma, glöm inte.
I will grow till tall.
Må detta kommande år vara fylld av kärlek och god hälsa. Kom ihåg, det blir vad du gör det till. Våga följa drömmar, våga önska dig saker, våga sätta mål- även de högsta av målen, hur vilda och hur galna och ouppnåeliga dem än verkar vara.
Tack för att ni har följt min blogg dessa år, jag blir alltid lika superglad när jag får komplimanger för den. Ni anar inte. Tack <3
Jag inledde året 2012 med denna låt då jag lyssnade på denna i ipoden då jag stod ute med familjen och kollade på raketer. Det var så vackert så att jag började gråta. Mina föräldrar sneade på mig lite, de har nog aldrig lyckats förstå sig på sin dotter xD Tack 2011 för att jag utvecklades och för att jag verkligen kämpade till sista svettdroppen. Nu ska jag ge mig in i ett nytt år, en återfödelse. En återfödelse som att jag nu kan börja om från noll i mitt sinne. A fresh start. Jag vill utvecklas, jag vill bli självständigare, jag vill utveckla mitt skaparsinne, jag vill göra mer tid till skapanet och konsten, jag vill leva och uppleva, jag vill älska och bli älskad, jag vill resa, kämpa, falla och ta mig upp igen. Jag vill få mer skinn på näsan. Förfan, jag KAN OCH JAG VILL. Jag kan, jag kan , jag vill, nå mina drömmar. Och vet ni vad? Det ska jag, eftersom jag kan se dem framför mig och det är de som driver mig varje dag till att vakna på morgonen. Jag vill vara en bra människa, en bra vän, jag vill så mycket.
Jag ska komma långt, längre än vad folk tror. Jag ska visa alla vad jag går utför, jag ska bevisa detta, inte minst för mig själv. 2012, VISA VAD DU GÅR FÖR!!
Jag ska tillägna detta kommande år för konsten, kunskap och till att växa mig stark. Och för att våga drömma. Glöm inte, Emma, glöm inte.
I will grow till tall.
so worth it.
I dag var jag i stan och fikade med några kompisar i ett kafé/musikaffär (mkt trevligt), var och letade efter en födelsedagspresent åt min kompis Tabayi. I kaféet/musikaffären vi var i, dog jag lite när jag hittade mina älskade islänningar.
Så jag beslöt mig för att spendera 1/3 av min julpresent (pengar) på mindre än 10 min.
Detta är Inni, filmen jag gick och såg någon månad sen (gå till det här inlägget som jag skrev efter att jag kom hem från filmen) och som jag blev totalt kär i. Det är en konsert med låtar och videoklipp från gångna år och denna lilla set innehåller låtar och dvdn. Jag såg den och tvekade inte en mikrosekund att köpa den. So worth it, vad gör man inte för sitt favoritband?
På denna bild syns det inte så bra, men det står Sigur Ros på den och är låtar från en liveconsert i The Icelandic Opera House och innehåller singlarna "Svefn-g-englar", "Viðrar vel til loftárása", "Nýja lagið", "Syndir Guðs". Tvekade inte en millisekund att köpa.
Nu ska jag hämta min gamla CD-spelare som jag fick när jag fyllde 10 år och som jag knappt använder eftersom jag, ända fram tills denna dag, aldrig har ägt en CD-skiva. Sedan ska jag låsa in mig på mitt rum, trycka på play, lägga mig på mitt kalla golv eller i min säng och försvinna in i en värld beyond this world ♥
Årets bästa inköp. 320 spänn- SO WORTH IT!!
I'm gonna show you where it's dark, but have no fear
Man försvinner så lätt ur verkligheten ibland. När världen snurrar runt, runt, som i en storm, sitter medvetandet fast i den lilla bubbla av en annan verklighet, i lugnet av orkanens öga. Jag existerar i, men finns i tankarna.
Livet känns konstigt overkligt ibland. Som om man vore något genomskinnligt spöke som vandrar på stadens gator.
Tankarna är inte bundna vid marken, utan de flyger högt uppe i skyn, tillsammans med fåglarna,
snöbetäckta bergstoppar och vita moln. Samtidigt är man väldigt jordnära, lugnt men livfullt.
Ibland ses saker som om de aldrig bevittnats förut; aldrig upplevts tidigare,
för den anledning att det ska bli intressantare. Som om man vore nyfödd vid varje ögonblick.
Upplevelsen då dubbelt så stark.
Audrey Hepburn
Care for others, var den person du vill vara, gör en bra sak,
inte för att sedan kunna förvänta dig någonting tillbaka, utan för sakens skull.
Kalla det karma eller vad du vill, men jag kallar det kärlek. Ett leende räcker,
eftersom det skapar en kedja av kärlek som förs vidare person för person.
Motsatt effekt har en förödande verkan, i lika stor kraft som kärlek.
Ge inte upp vad du är och vad du drömmer om, även om livet bitchslappar en i ansiktet.
en låt som förföljer mig om dagarna, på bussen, i tankarna, bland matteuppgifter, vid rasterna...Väldigt addictive.
Soundtrack från filmen Drive. Årets bästa film, no shit, no kidding. SE DEN.
3ello
Hello blogg!
Eftersom jag inte har ngt speciellt att dela med mig, så vill jag hänvisa er till denna
länk:
därman kan ställa frågor till mig. Vilka frågor som helst egentligen. Hjälp mig att inte bli för uttråkad mellan lektionerna i skolan genom att skriva frågor till mig om vad som helst som ni vill att jag ska besvara :D Man kan skriva anonymt också om man vill ;)Träume, Träume
Ibland är saker bara menade till att bli och då finns det inte mycket att göra åt det. Men man kan alltid hoppas.
1 december
Hej Folks!
Imorgon (snarare idag) är det äntligen Fredag med stort F! Okej, inte för att något jätte speciellt ska hända meeen, ska se Breaking dawn med chompisar :3 Jag blir bara så otroligt glad att jag ska träffa dem igen, ibland glömmer man att uppskatta ens vänner, man glömmer ibland bort vad man har, prioriterar bort dem för ofta, och vipps så är dem borta och en otroligt stor förlust går åt :( (om det var en bra vän då...). Så ta vara på era vänner, ni vet de vännerna som alltid finns där och får dig att bli en bättre människa.
Gah, det är redan december! REDAN. Det känns som igår som jag gick till Borgaskolan, men stora fjärilar i magen och skulle träffa mina nya klasskamrater. Jag minns att jag önskade att jag slapp uppleva de första månaderna, för det är då det är "jobbigast" i det att det är då man delas in i grupper osv, men vet ni? Jag fann ett par otroligt snälla vänner. Jag kommer väldigt bra överens med de flesta och så är de flesta så himla snälla! Jag är verkligen glad att jag kom in på IB och inte minst i denna klass som jag går i. Dessutom så är alla i din egen "nivå" om man säger så- alla är flitiga och målinriktade till skillnad från högstadiet då bara ett fåtal var det. Men det är inte så förvånande egentilgen, såklart är det bara högstadieklassernas "geekar" som valde IB.
Jag älskar julen by the way. Alla stearinljus som tänds hemma, ljusdekorationer på träd i gårdarna, pepparkakor, kärlek kärlek kärlek till one and other. Det är allt vad det handlar om- att ge och få kärlek. Inga klappar, nya mobiltelefoner, senaste mac-datorn, kläder....Familj och vänner, that's all that matters. Och jag försöker inte vara en sån cliché, det är verkligen sant. Jag känner att jag saknar min storebror, som jag inte har sett på ett halvår (han bor i Stockholm) så jag skulle verkligen vilja ha honom här till julen för att se hur han har det och så vidare, det känns som att jag har växt upp så snabbt detta år.
Sprida glädje och kärlek är också en viktig grej nu denna årstid- alla är stressade över skolan, jobbet, det är kallt, mörkt, dystert. Därför är det viktigt att uppskatta det man har, vara glad för att man lever och kan sitta exakt där du sitter just nu framför din dator och läser just detta. Åh, nu fattar jag varför folk kallar mig hippie i skolan, är ju väldigt hippie av mig haha <3 Så därför, behandla alla så som du skulle ha behandlat din bästa vän sedan 10 år, hälsa alla med det bredaste leendet du har, så kan det kanske bli så att du ger dem en bra start på dagen eller något så att de själva senare kan skicka vidare det leendet som du gav dem. Det är så man ändrar världen, behandla och hälsa på andra som en 5/5 istället för 2/5 eller 3/5. Se det som en kedja av positiv energi! HIPPIES FOREVER.
Lev nu, uppskatta att du lever. Tusen kramar från mig.
eyes on fire
Hey folks!
Konstig sak hände mig idag. Ni kan kalla mig konstig om ni vill, men jag kallar detta för en epiphany!
Idag under kemilektionen fick jag en uppenbarelse efter att jag hade tänkt i mitt huvud varför min lärare hade en så ful tröja på sig. Ja, sådana saker tänker jag på ibland, hur ytligt det än må låta. Men under exakt det ögonblicket insåg jag något så enkelt, fundamentalt och så uppenbart. Något som jag hade varit så blind för!
Som ni kanske inte vet, så har min kemilärare varit pain för mig eftersom hon har fått mig att somna många gånger och gjort kemi till ett tråkigt ämne (vilket det egentligen inte är).
vid sidan av mina chemistry anteckningar om acids & bases skrevs det i all hast:
Min idé över hur lektioner är, är olik från vad de egentligen är. Jag har bromsat min egen utveckling på detta sätt. Slappnar jag av och släpper tankarna på det som inte går kommer jag att fokusera på vad som faktiskt går- vilket är att förbättras.
Denna insikt förklarade varför jag fick en sån dålig start i kemi. Redan från första stund jag hade kemi tyckte jag inte om det. Varför? Jo, för att när jag för första gången hälsade på min lärare var hon tydligen sur och inte hälsade tillbaka. Redan då fick jag en dålig syn på henne, vilket påverkade min syn på ämnet. Hon kanske hade en dålig dag eller något.
Saken är att det är inte är hennes fel att jag bara fick g på kemiprovet, utan det mitt fel eftersom det var jag själv som lät mig förargas och gav upp så lätt. Om de andra i klassen lär sig sakerna, då ligger felet hos mig, inte hos läraren. Se det på detta sätt: andra människor erbjuder dig en kartong med dåliga saker i. Du väljer själv sedan om du väljer att ta emot eller att kasta bort. Alltså, du väljer själv om du ska bli arg, glad, bli inspirerad eller om du ska ta emot dålig energi. Du kan säga nej och välja själv hur du ska må och prestera!!! Visst gillar man klaga på andra och skylla på att det är andras fel att du inte klarar av något, när det egentligen är ditt eget fel? Det gäller att rannsaka sig själv, att verkligen veta BÅDE ens fördigheter och brister och sedan försöka förbättra dem!
Ich bin froh, dass ich lebe
För några månader sen hade jag sneat om jag visste att jag skulle börja lyssna på detta. MEN, gud vad jag misstog mig! Detta är jätte bra, så energiskt, fräscht, nytänkande och kreativt om man tänker efter. Techno har förtjänat min respekt (inte all techno då, vilket gäller till all musik--> det finns bara bra och dålig musik). Angående denna låt som jag postar nu- förutom det där klubb-dans aktiga i början så är den underbar. Man behöver dock ett par massiva (eller bra) högtalare (för basens skull) för att musiken ska bevisa vad det går för!
hi folks
känner att jag är där igen...gamla vanliga vinterdeppan. Sitter här vid mitt skrivbord, känner mig overklig. Konstigt, eller hur va?
Jag har en lust för att rita. Har inte gjort det på evigheters evigheter. Saknar det, liksom det känns som att jag har varit tyst jävligt länge, men inte tyst som att inte prata, utan tyst som i stumm att jag inte har kunnat uttrycka mig visuellt på väldigt länge. Har inte haft tid egentligen. Men åh, några blyertspennor, ett skrivblock, en blandning av techno och klassisk musik i hörlurarna (har en musiksmak med en del extremer) hade suttit finfint :)
Saker jag önskar att jag kunde göra just nu:
sova under stjärnhimlen (dock inte på nordpolen hahaha)
tatuera mig (men vet inte vad, har dock en aning :))
gå på konsert!
stanna i sängen imorgon och inte gå till skolan och istället kolla på disneyfilmer med frukost i sängen (men ska ändå gå :()
Lära mig spela piano så att jag kan spela detta.
INNI
Kom nyss hem från Inni visningen i Köpenhamn. Det är svårt att beskriva vad som just hände...Jag spände mig vid varje låt, hade svårt att andas, fick rysningar exakt hela tiden (2h lång film) och grät en skvätt. Vid slutet av varje låt som spelades andades jag ut och tänkte "wow". Detta var nog det underbaraste jag någonsin har sett. Så starkt, emotionellt, glädjande, sorgligt, kraftfullt, unikt, spännande, ja alla positiva adjektiv som finns för att beskriva detta band.
Detta bevisar ju bara mer för mig att Sigur Rós verkligen har förändrat någonting i mig. De har förändrat min syn på musik och inte minst min syn på världen. Efter en lång, deprimerande och tuff dag sätter jag på mig hörlurarna och försvinner in i min värld av öändliga gröna ängar, dansande människor, andlöst vackra vyer och framför allt, en värld av lycka och optimism.
Min syster, som följde med mig (som också ville se detta och gjorde så att jag kunde åka (annars hade jag aldrig fått åka själv)) upplevde det som "otroligt och så, så jävla bra". För mig är ord inte tillräckliga- jag var så tyst efter visningen, så himla chockad.
Se den, upplev den för er själva! (det kan ta en tid innan det kmr ut i dvd och i sin tur kommer upp för nedladning, men än så länge är musiken tillgänglig här för nedladning ;))
Detta bevisar ju bara mer för mig att Sigur Rós verkligen har förändrat någonting i mig. De har förändrat min syn på musik och inte minst min syn på världen. Efter en lång, deprimerande och tuff dag sätter jag på mig hörlurarna och försvinner in i min värld av öändliga gröna ängar, dansande människor, andlöst vackra vyer och framför allt, en värld av lycka och optimism.
Min syster, som följde med mig (som också ville se detta och gjorde så att jag kunde åka (annars hade jag aldrig fått åka själv)) upplevde det som "otroligt och så, så jävla bra". För mig är ord inte tillräckliga- jag var så tyst efter visningen, så himla chockad.
Se den, upplev den för er själva! (det kan ta en tid innan det kmr ut i dvd och i sin tur kommer upp för nedladning, men än så länge är musiken tillgänglig här för nedladning ;))
Sigur Rós: Festival (Live) from Sigur Rós on Vimeo.
drömmar
Alla har drömmar, right?
När jag tänker på mina drömmar, så har jag alltid två olika krafter som drar i mig. Den ena kraften är den som säger: do it! Du VILL, du kräver det! Den andra rösten är: Gör det, MEN du kommer bli besviken om den inte går i uppfyllelse!
Och så blir jag ledsen, eftersom jag inser att, någonstans i min hjärna, begränsar mig själv bara till det lättaste :( Det är så synd och jag blir så arg över att jag ska sätta krokben på mig själv. Jag hatar känslan av att ge upp, been there done that, och så tänker jag tillbaka till det ögonblicket då jag gav upp och tänker "om jag bara inte hade gavt upp".
Jag har fattat en speciell dröm, en mycket mycket avlägsen och otrolig dröm, om en sak jag inte vill säga för att kunna försvara och hålla kvar drömmen. Det är en innerlig önskan om att kunna slå mina egna rekord, 100 gånger om. Bevisa för mig själv att jag kan göra ALLT. En sådan vild dröm att när jag tänker på det, så kan jag lika gärna drömma om att en enhörning ska flyga ut ur mitt öra, så känns det.
Men, då tänker jag, gud vad fulländat och totalt lycklig jag hade varit om jag hade nått mitt mål om tre år när jag står där och skriker av glädje med min studentmössa på...En dimmig men ack så klar och självklar dröm, så tydlig jag kan se mina händer framför mig. Men den är så stor och tung att bara de mest anpassade, de bästa överlevarna, skulle klara av att göra det. Bara 0,8 % av hela världen klarar av detta då, min dröm.
Emma, this is a message for you, wheather you read this in the near or in the distant future:
Låt inte dig hindras av du själv. Sikta mot det omöjliga så når du högsta graden av det möjliga. Det är inte omöjligt, glöm inte. Believe in you and don't let dreams just be dreams. You can't achieve dreams if they don't become goals.
inser nu hur jävla djup person jag är hahaha. Hoppas detta inspirerar er att följa era drömmar och göra dem till mål!
När jag tänker på mina drömmar, så har jag alltid två olika krafter som drar i mig. Den ena kraften är den som säger: do it! Du VILL, du kräver det! Den andra rösten är: Gör det, MEN du kommer bli besviken om den inte går i uppfyllelse!
Och så blir jag ledsen, eftersom jag inser att, någonstans i min hjärna, begränsar mig själv bara till det lättaste :( Det är så synd och jag blir så arg över att jag ska sätta krokben på mig själv. Jag hatar känslan av att ge upp, been there done that, och så tänker jag tillbaka till det ögonblicket då jag gav upp och tänker "om jag bara inte hade gavt upp".
Jag har fattat en speciell dröm, en mycket mycket avlägsen och otrolig dröm, om en sak jag inte vill säga för att kunna försvara och hålla kvar drömmen. Det är en innerlig önskan om att kunna slå mina egna rekord, 100 gånger om. Bevisa för mig själv att jag kan göra ALLT. En sådan vild dröm att när jag tänker på det, så kan jag lika gärna drömma om att en enhörning ska flyga ut ur mitt öra, så känns det.
Men, då tänker jag, gud vad fulländat och totalt lycklig jag hade varit om jag hade nått mitt mål om tre år när jag står där och skriker av glädje med min studentmössa på...En dimmig men ack så klar och självklar dröm, så tydlig jag kan se mina händer framför mig. Men den är så stor och tung att bara de mest anpassade, de bästa överlevarna, skulle klara av att göra det. Bara 0,8 % av hela världen klarar av detta då, min dröm.
Emma, this is a message for you, wheather you read this in the near or in the distant future:
Låt inte dig hindras av du själv. Sikta mot det omöjliga så når du högsta graden av det möjliga. Det är inte omöjligt, glöm inte. Believe in you and don't let dreams just be dreams. You can't achieve dreams if they don't become goals.
inser nu hur jävla djup person jag är hahaha. Hoppas detta inspirerar er att följa era drömmar och göra dem till mål!
dag blir kväll blir natt blir dag
en bild på en underbar tjej med en underbar känsla för stil och kreativitet---> http://www.thestylerookie.com/
yep, känner mig nostalgisk...
//...Och drömmen finns bland skogens träd
Och vattenfallet gömmer den
Jag vet den lever starkt i allt omkring mig
Och hur ska jag väl nånsin kunna lämna friheten
Hur lämnar man den dröm man har inom sig?
Floden har sitt eget liv
Floden har sitt eget liv
En evig ström
Floden har sin egen sång
Jag har min dröm
Ut mot öppet hav
Där finns min dröm
Och nu vill jag fånga den
Floden ger mig friheten
Floden ger mig friheten....//
jag har en enorm lust att färga håret lila. Det kmr inte synas mkt eftersom jag har mörkt hår, men jag ska nog testa ändå :D
